1685-1766 French Jean Marc Nattier Gallery Brother of Jean-Baptiste Nattier. As well as being taught by his father, he trained with his godfather, Jean Jouvenet, and attended the drawing classes of the Academie Royale, where in 1700 he won the Premier Prix de Dessin. From around 1703 he worked on La Galerie du Palais du Luxembourg. The experience of copying the work of Rubens does not, however, seem to have had a liberating effect on his draughtsmanship, which was described by the 18th-century collector Pierre-Jean Mariette as cold. Nattier was commissioned to make further drawings for engravers in the early part of his career, including those after Hyacinthe Rigaud famous state portrait of Louis XIV (1701; Paris, Louvre) in 1710, which indicates that he had established a reputation while he was still quite young. Although he was offered a place at the Academie de France in Rome on the recommendation of Jouvenet, Nattier preferred to remain in Paris and further his career. In 1717 he nevertheless made a trip to Holland, where he painted portraits of Peter the Great and the Empress Catherine (St Petersburg, Hermitage). The Tsar offered Nattier work at the Russian court, but the artist declined the offer. He remained in Paris for the rest of his life.  Related Paintings of Jean Marc Nattier :. | Marie Zephirine de France | daughter of Louis XV and wife of Duke Felipe I of Parma | The Earth | Madame Sophie of France | Dauphine de Saxe |
Related Artists:
Jan Adam Kruseman
Petrus Augustus de Genestet (P.A. de Genestet) (Amsterdam, November 21, 1829 - Rozendaal, July 2, 1861) was a Dutch poet and a theologian. Petrus Augustus de Genestet lost both of his parents at a very young age; after that he lived with his uncle, the Dutch painter Jan Adam Kruseman. He studied at the Amsterdamse Atheneum and the Seminarium der Remonstrantse Broederschap to become a preacher. He became minister in March of 1852 at the Genestetkerk (Genestetchurch) that was named after him, in Delft. In the same year he got married to Henriette Bienfait in Bloemendaal. They had two children. In 1859, he lost both his wife and oldest child died of tubercolosis, and because of his poor health he had to quit working as a minister. He moved to Amsterdam, but spent most of his summers in Bloemendaal. Two years later, in 1861, he died in Rozendaal.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
John callcott horsley,R.A.
1817-1903 English painter. A nephew of the landscape painter Augustus Wall Callcott, and later Isambard Kingdom Brunel's brother-in-law, he was born into the artistic establishment. He was educated at Henry Sass's Academy and at the Royal Academy. Although he executed two frescoes for the Houses of Parliament (The Spirit of Religion, 1847; London, House of Lords; Satan Wounded by Ithuriel's Lance, 1848; London, Pal. Westminster), his career began with portraiture. Success later came with literary subjects,